Jag har tidigare skrivit om den vetenskapliga disciplinen positiv psykologi och människans rationella, vetenskapligt evidensbaserade jakt på lycka. Hur har människan sökt lycka fram tills denna moderna rationella jakt på lycka? Om vetenskap står i ena änden står religionen i den andra. Vetenskap är baserat i evidens, religion är baserat i tro. I moderna tider tycks lycka vara fixerat i saker vi vill ha, om vi bara får det blir vi lyckliga, om vi äger det, det handlar om vad vi vill göra, vad vi tror oss behöva uppnå för att bli lyckliga. Filosofer från de romerska stoikerna till Aristoteles till kristendomen har snarare sett lycka som något som finns i vårt beteende, i hur vi agerar, i hur vi uppför oss i världen. Lycka finns i vår karaktär, i våra dygder, i hur vi lever våra liv. Detta projekt, detta karaktärs byggande tar aldrig slut, det är där i lyckan finns, i strävan att ständigt bli bättre och förfina vår karaktär.

Paradiset är inte något vi kan söka oss fram till. Det finns inga kartor eller instrument som kan visa oss vägen dit. Det finns inom oss, det enda sättet att nå paradiset är att bygga det själv. Det finns inom vår egen kontroll. Det är inget vi behöver förlita oss på någon annan eller omständigheter bortom vår kontroll för att uppnå. Vårt eget beteende och attityd är alltid inom den egna kontrollen. En situation har ingen mening, det är i hur vi väljer att se situationen den får sin mening. Psykologen och författaren av den fantastiska boken Mans search for meaning Viktor Frankl sa om sin tid i koncentrationslägren under andra världskriget att “Everything can be taken from a man but one thing: the last of the human freedoms—to choose one’s attitude in any given set of circumstances, to choose one’s own way.”

Låt oss ta en närmare titt på vad Jesus hade att säga om hur vi bygger en bra karaktär, hur vi bör leva våra liv och därigenom uppnår ett gott lyckligt liv. Det här är från Matteus-evangeliet kap 5 Bergspredikan, Saligprisningar. Precis som nu fanns det under Jesus tid ett törstande och sökande efter lycka och mening. Enligt de ekonomiska marknadsteorierna kommer en efterfrågan alltid mötas av ett utbud. Finns de dem som vill ha lycka kommer det finnas dem som säljer den. När Jesus såg folkmassorna som hade samlats, alla på jakt efter lycka steg han upp på berget och började undervisa. Jesus använde här ordet salig vilket kan användas som en synonym till lycklig.

Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Att vara fattig i anden, min tolkning av vad det innebär att vara fattig i anden är att vara ödmjuk inför gud, att vara ödmjuk inför att det finns andra individer runt dig, att du inte är ensam, att det finns andra viljor än den egna, helt enkelt att du ibland måste sätta andra före dig själv, att det finns dem som är mer behövande än du, som jag ser handlar det om att minska egot. Det handlar även om uppoffring, att ibland jobba för och göra något för andra, att sätta kollektivets välbefinnande före det individuella välbefinnandet. Detta utan att förvänta dig och begära belöning, hyllning och uppskattning. Vissa tolkar det även som att inte försöka vara mer än andra och accepterar sin lott i livet. Man drömmer inte om stora saker. Utan stora och höga förväntningar kan man aldrig bli besviken. Acceptera det som sker utan att protestera, rättvisa kommer skipas i slutändan, allt gott kommer till den som förtjänar det.

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Det här är hopp. Det finns tröst för den som sörjer, livet kommer gå vidare. Det handlar om att inte ge upp, att fortsätta framåt. Även om allt i stunden kan kännas hopplöst kommer tröst infinna sig. Den här trösten kan handla om en sorg i det egna livet, en sorg över våra egna synder. Det handlar lika mycket om att förlåta oss själva för saker vi önskar vi inte gjort. Allt kommer bli bra till slut. Som jag ser det handlar det om att inte vara för hårda för oss själva, vår värsta domare är ofta oss själva. Det första steget till förlåtelse är att erkänna att vi gjort fel. Utan sorg, ingen tröst.

Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Det här berör i min tolkning samma tema som det den första saligprisningen om de som är fattiga i anden. Ödmjukheten att erkänna att det finns något som är större än oss själva, att acceptera detta och inte försöka kontrollera det. Acceptera att vi är maktlösa inför denna större kraft som i det kristna perspektivet kallas för gud. Jag tolkar det även till viss del att överlåta tron till denna kraft, till gud. Det handlar återigen om att försöka se utanför oss själva, att se att det finns en större helhet där vår egen betydelse är minimal. Detta måste poängteras kommer från en tid där människan var mer beroende av saker utanför den egna kontrollen som klimatet för sin överlevnad. Det okända var en del av vardagen, få visste vad som fanns bortom de egna direkta empiriska observationerna. En dålig skörd och du fick gå hungrig och dina barn dog tidigt. En storm och allt du byggt upp förstördes. Sjukdom fanns överallt och döden var en del av vardagen. För att kunna utstå dessa ständiga svårigheter var det nödvändigt med en tro att gott kommer till den som gör rätt för sig, att det i slutändan finns en rättvisa. Människan var helt enkelt mer utlämnad åt sitt öde. Vi var mer beroende av miljön, klimatet och även andra människor för vår överlevnad. Kanske var det då viktigare att vara en god person och bygga en stark och dygdig karaktär?

Har moral och dygden att vara en god person blivit mindre viktigt i ett samhälle där vi blir mindre beroende av andra för vår överlevnad? Nog har vi blivit mer individualistiska i korrelation med förmågan att kunna klara oss själva. Det vi behöver för vår överlevnad kan vi idag köpa på en marknad.

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Även i det mörkaste hjärta finns en hunger och törst efter ljuset. Det finns alltid ett sökande och strävan mot det rätta, det goda och det sanna. Rättfärdigheten är strävan efter att göra rätt, strävan att göra gott. Göra gott för dig själv, din familj, dina vänner, ditt land, din gud. Dem som söker godhet skall bli mättade. Sök alltid sanningen, ljug aldrig och behandla andra väl. Jag skulle kalla rättfärdigheten för samvetet. Ett rent samvete är den mättnad Jesus talar om. Ett orent samvete är likt en törst och hunger inget vi kan göra oss av med om vi inte gör något åt det. Har vi gjort fel och vet om det behöver vi be om ursäkt för att bli kvitt detta plågade samvete. Vi kan inte bli av med det om vi inte gör det orätta rätt. Vetskapen att vi gjort fel och agerat orätt är en hemsk känsla, insikten att vi är dåliga människor är ett grymt straff. Det är en klump i magen som är svår att bli av med. Inom den katolska tron kan du köpa dig fri från ditt syndande och orena samvete.

Ett modernt biktbås hade varit uppskattat, ett ställe dit vi kunde gå för att erkänna alla våra synder och snedsteg inför en annan människa. Förlåt mig fader för jag har syndat, det är första steget till förlåtelse, att erkänna vår synd. Det är plågsamt att bära ett tungt samvete själv, det är plågsamt att veta att vi gjort fel och syndat. Det var Jesus uppdrag här på jorden, att bära alla våras synder, han dog för våra synder. Hans död rättfärdigade de som syndat. De dog med Jesus. Den katolska kyrkans makt låg länge i att det visste om människans syndande och hemligheter. De visste om vem som varit god och ond. När Jesus dog suddades detta register ut och alla fick chansen att börja om från noll. Genom hans sår har ni blivit botade läser vi i Första Petrusbrevet 2:24.

I Fjodor Dostojevskijs Bröderna Karamazov återfinns ett Schrödingers katt dilemma vilket plågar en ung pojkes samvete till den grad att han blir svårt sjuk av det. Ett återkommande tema i Dostojevskij böcker, ett plågat samvete som i slutändan övertar personens liv, tankar och i slutändan gör individen sjuk. En ung pojke har matat ett stycke kött fullt med spikar till en okänd gatuhund han sedan inte ser till mer. I samma stund kan hunden vara både död och levande, pojken kan i samma stund antingen vara ansvarig för att ha dödat en hund eller inte. Han vet i samma stund inte om han är god eller ond. Detta plågar den unge pojken till den grad att han blir säng liggandes och oförmögen att göra någonting alls. Det går inte undfly samvetet, oavsett om någon sett oss synda eller inte. Skuldkänslor är svåra att undkomma, att be om förlåtelse eller att erkänna skulden är första steget till rening.     

Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Den här är inte så konstig, det återkopplar till den gyllene regeln att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Världen har en tendens att spegla sig tillbaka mot oss, om vi går ut med ett leende gentemot dem vi möter tenderar detta leende speglas tillbaka. Vi blir oftast behandlade som vi själva behandlar andra. Om du märker att du tycker andra är idioter är det inte svårt att gissa sig fram till att det kanske är du själv som är den gemensamma nämnaren. Inom spelteorin vilket är en för att fatta rationella beslut är det bästa nästan alltid att göra det personen gör mot dig. Hjälper någon dig, hjälp tillbaka, sviker någon dig, svik tillbaka. Samarbete fungerar så länge alla parter samarbetar. Detta är exemplifierat i leken och tankeexperimentet fångdilemmat.

Enligt antropologin vilket är studiet av människan som gruppvarelse återfinns det en naturlig lag i de flesta samhällen och kulturer kallad lagen om ömsesidighet. Beskriven kortfattat handlar det om att när någon gör något för oss känner vi oss tvingade att ge tillbaka. Någonstans tar det i normalt utvecklade och socialiserade individer emot att mottaga något gratis. Vi vill inte känna oss skuldsatta. Studier inom livsmedelshandeln har visat att ge ut gratis smakprov kan öka försäljningen med upp till 600%. Det går även att se inom diverse ”pay it forward” modeller där personen innan betalar för personen som kommer efter, vilket i sin tur betalar för den som kommer efter. Vill vi mötas av barmhärtighet måste vi själva ge barmhärtighet. Det vi vill ha måste vi ge, det är den gyllene regeln, vi blir behandlade utefter hur vi behandlar andra. Det är inte svårare än så.

Saliga de renhjärtade, de skall se gud. Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken sa Gud till Kain i berättelsen om Kain och Abel. Den som handlar rätt kommer att se gud. Ett rent hjärta är ett hjärta fritt från fördomar, hat och ilska. Det gäller att ha koll på denna mörka del av oss själva, den som driver hat och ilska. Det är ondskan, det är djävulen. Han kommer alltid finnas där oss fresta oss, försöka locka över oss till den mörka sidan. Den renhjärtade är den som tar kampen mot ondskan, som säger ifrån, som står emot denna lockelse. Den delen av oss kommer alltid finnas, vi alla har en mörk sida, en skugga som psykologen Carl Jung valde att kalla det. Vi måste erkänna för oss själva att vi inom oss ibland känner hat och ilska, av väldigt många olika anledningar. Ondska och mörker finns överallt. En titt i tidningen eller på nyhetssändningarna gör oss direkt medvetna om detta. Skillnaden mellan den gode och den onda är vad vi gör med den mörka sidan. Vi får aldrig låta det bryta ner oss. Det här citerar jag från Vatican News: ”När vi inser att ofta är vår värsta fiende gömd i vårt eget hjärta. Den ädlaste striden är den mot det inre bedrägeri som föds ur våra synder. För synderna förändrar vår inre syn, de förändrar hur vi värderar saker och ting, de låter oss se saker som inte är sanna, eller som åtminstone inte är så sanna.”

Vi ser världen annorlunda när vi är arga, där är världen mörk, vi väljer att se allt och alla från den sämsta sidan, där vill vi skada, manipulera, ljuga, hata och krossa. I glädje är världen ljus, där ser vi människor från deras bästa sida, solen skiner, där vill vi hjälpa, älska, tala sanning och bygga upp. Märker vi att mörkret inom oss får överhanden måste vi direkt ta kampen mot detta. Ett rent och ärligt hjärta kan andas ren luft ute i det fria. Med ett rent hjärta kan vi gå lätta steg.

Saliga de som håller fred, de skall kallas guds söner. Att hålla fred handlar inte om att undvika konflikter. Konflikter ligger i människans natur och både inre och yttre konflikter är nödvändiga för att föra oss framåt som individer, grupper, länder och i slutändan värld. De som håller fred är de som tar initiativ att lösa dessa konflikter. Om vi börjar på ett innerligt och personligt plan är de som håller fred de som tar initiativ att lösa en konflikt när den uppstått. Att hålla fred är att ständigt sträva efter ett fredligt levnadssätt. Konflikter kommer att uppstå, det är vad vi gör med konflikten som är det viktiga. Att hålla fred handlar om att ena mänskligheten, att inse allt vi har gemensamt, att vi alla är en. Konflikt drabbar oss alla. Det kan vi säkerligen känna igen från exempelvis våra arbetsplatser där en konflikt mellan två individer snabbt kan komma att påverka alla. Det ligger därav i allas intressen att konflikter löses så fort som möjligt. Det handlar om att aktivt arbeta för att lösa de konflikter vi ser även om vi är direkt inblandade i dem eller inte. Det handlar om att direkt stå upp mot orättvisa vart än vi ser den, oavsett om vi är direkt inblandade i den eller inte. Den som står passiv och ser på när någon blir mobbad eller blir orättvist behandlad har även den ett visst ansvar i situationen. De som låter det hända har även de ett ansvar. Alltid intressant när de pratas vilka som bör hållas ansvariga för situationer och dess uppkomst. Ta Nazityskland som exempel, vilka är ansvariga för utrotandet av miljontals judar, alla som var medvetna om att det skedde utan att aktivt göra något åt det är indirekt skyldiga till samma brott som de som direkt utförde dåden. Vi alla är ansvariga för våra bröder och systrar. Vårt välmående är direkt bundet till vår omgivnings välmående. Deras synd är vår synd.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. När det kommer till den historiska texten inom vilken den är skriven är det för mig uppenbart vad det betyder. Kristna har genom historian förföljts på grund av deras tro. Krig har förts i Jesus namn mot andra religioner och andra grenar av kristendomen om vilken som är den rätta tolkningen av bibeln. Europa var i krig i 30 år över vad som var den rätta läran.  

Himmelriket är för dem som står upp för det man tror är rätt, sviker aldrig sin tro, och står upp för det man tror på oavsett vad andra säger eller gör. Martin Scorsese behandlar detta i filmen Silence där kristna i 1600-talets Japan blir plågade och tvingade att avsäga sig sin tro. Filmen behandlar det ambivalenta i om det är rätt att fortsätta stå upp för sin tro även när man blir plågad och torterad över det? Ja säger Jesus. Om vi vill sätta det i en mer modern kontext har vi det rebeller som står upp i totalitära politiska system. Jag tänker direkt på den sovjetiske Aleksandr Solzjenitsyn som blev förföljd, fängslad och torterad på grund av sin tro i ett annat politiskt system och avståndstagande mot den sittande makten. Vad han än fick utstå i de sovjetiska fånglägren fortsatte han hävda sin rätt. Han fortsatte kämpa för det han trodde var sant, även när det nästan kostade honom livet. För honom var det viktigare att leva i sanning än lögn.

Saliga är ni när man förolämpar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.

Er lön blir stor i himlen, att inte ge upp trots att alla runt omkring säger hur fel vi har och hur dumma vi är ett återkommande tema i flera historier kring de som lyckas. Visionärer och nytänkare möts alltid av cyniska skeptiker. Lycka kommer till den som inte ger upp sin dröm, som vill lyckas till varje pris, som är driven av att lyckas och visa hur fel alla andra hade. Med det slutgiltiga resultatet i hand älskar vi dessa historier, vi älskar historien om David och Goliat, den lille som tar sig an den stora och i slutändan vinner mot alla odds. Förändring kommer alltid väcka ett motstånd. Maktordningar rubbas sällan utan konflikt. Den som står på sig, som står rakt när vinden blåser och inte vänder kappan efter vinden respekteras mer än den som vänder kappan i den riktning vinden blåser. Detta har visats i studier på politikers sätt att hantera skandaler eller snedsteg där den som går står upp för det som hänt och inte ger efter för trycket har ett högre stöd i opinionen än den som direkt vänder och säger hur fel man hade.

Inom vetenskapen händer detta ofta. Galileo Galilei är ett känt exempel där hans banbrytande teori om planeternas omloppsbana omkullkastade allt man tidigare trott på. Detta gillades inte av den katolska kyrkan som försatte Galileo i husarrest resten av sitt liv. Han slutade dock aldrig stå upp för det han trodde var rätt och idag tas hans upptäckter som självklara.

Det finns dock två sidor av detta mynt. Som i fallet ovan vet vi i en efterhandskonstruktion och med mer kunskap på plats vad som är rätt och fel. När vi ovetandes befinner oss mitt i en situation är vad som är rätt eller fel inte alltid lika självklart, det får framtiden utvisa. Jag tänker här på alla diverse olika konspirationsteorier som cirkulerar runt i brist på bättre och etablerad kunskap. Det kan handla om som nu aktuellt vaccin och vaccinmotståndare eller teorier om riggade presidentval. Är himlen även för dessa? Är det alltid bra att stå upp för idéer man tror på även om majoriteten i övriga samhället dömt ut dessa? Jag vet inte. Jag kan inte påstå att jag vill dela himmel med nazister, vaccinmotståndare och Qanon supporters. Historien har dock gett oss många exempel på personer som kallats galna fram tills motsatsen bevisats och de visat sig att de haft rätt hela tiden. Det är svårt att tro på det som tidigare inte hänt.       

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.

Tappa aldrig tron, ge aldrig upp hoppet, ge aldrig upp din glöd och passion. När vi är salta är vi användbara, där hjälper vi våra vänner, vår familj och vi bidrar till det samhälle och den värld vi lever i. Du, jag, vi är ett redskap, vi är det salt som förhöjer upplevelsen av mat, vi är satta till denna jord för att förbättra den. Vi är satta till denna jord för att arbeta på den och göra den till en bättre plats. De liv vi lever idag framstår som helt otroliga i jämförelse med vad de kunde ha varit eller historiskt varit. Vi har tagit oss väldigt långt. Vi alla står på giganternas axlar. Vi är skyldiga att höja vårt glas till alla som kommit före oss, som gett oss vad vi har idag. Hade de gett upp, hade de tappat sin kraft hade vi inte varit där vi är. Vi är skyldiga att föra vidare detta till även nästa generation, vi är skyldiga att ge nästa generation ett bättre liv än de vi själva haft, ständig förbättring.

Vi är jordens salt. Är vi inte salta är vi icke användbara, där bidrar vi inte till att göra världen till en bättre plats. Känner vi att vi börjar tappa vårt salt, vår glöd och passion måste vi direkt ta hand om detta. Idag med den ökade graden av mental ohälsa är detta väldigt aktuellt. Det finns alldeles för många som tappat sin livskraft, sitt salt. Det finns alldeles för många som inte bidrar, som inte är ute i samhället och försöker förbättra det. Det är vår plikt och skyldighet att vara användbara. Det är skillnaden mellan bra och dålig service. Bra service betalar vi extra för medan dålig service ibland får oss att helt tappa tron i mänskligheten.

Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under en skärm utan på hållaren så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Vi alla är tillsammans världens ljus. Glädje, lycka och framgång ska inte döljas, det är till för oss alla. En framgång är sällan en produkt av en ensam individ. Den som är på toppen kan inte dölja att den är där. Staden i skyn kommer likt himlen få alla blickar mot sig. Himlen är något vi alla delar oavsett vart vi är på jorden. Den som står på toppen tjänar som exempel och vägvisare. Det är hans plikt att dela med sig av det goda. Staden uppe på berget måste ge tillträde till alla, det måste vara en stad vi alla kan bosätta oss i om vi jobbar för det. Det måste gå att nå dit om vi lever våra liv rätt. Annars är allt det jobb vi lägger ner förgäves. Vi jobbar hårt för att kunna dela med oss av belöningen. Delad glädje är dubbel glädje. Den som nått dit ska tjäna som exempel och förebild för de som kommer efter att sträva efter. För de flesta av oss är det oerhört viktigt med en förebild, en lärare, en mentor, en faders eller moders gestalt, något att modellera våra handlingar utefter. Någon vi vill bli. Barn tenderar härma sina föräldrar. De gör vad mamma eller pappa gör.   

Äpplet faller inte långt från trädet. Samhällets idealbilder och normer dikterar ofta de individuella handlingsmöjligheterna. Vi blir det vi siktar på att bli. Vill vi förstå ett samhälle och kultur kan vi börja med att studera idealen som existerar. I en modern kultur där rikedom, skönhet och framgång är det rådande idealet är det vad som eftersträvas. Lycka och välmående baseras utifrån hur vi lyckas inom dessa områden. Istället för att basera vårt välmående utifrån den egna karaktären likt Jesus vill att vi ska göra baseras den på hur vi lyckas inom ovan nämnda områden. Det är skillnad mellan en kultur där Jesus är idealet och en kultur där Kim Kardashian är idealet. Den ena är en god altruistisk, etisk person. Den andra är rik, vacker och framgångsrik centrerad kring den egna skönheten och självupptagenheten.

Texten vi diskuterat och tolkat är en av de absolut vackraste och mest betydelsefulla texter som i min mening skrivits. Den får mig att vilja bli en bättre människa. Den får mig att visa tacksamhet, uppskattning och kärlek till min omgivning. Till alla mina bröder och systrar. Den får mig att vilja slåss mot mörkret, att befria mina medmänniskor från mörker och föra in dem i det ljuset vi alla bör få ta del av. Vi är ett folk, en nation, en värld under gud, under samma himmel. Allt ont som hänt mellan oss är förlåtit. Här ifrån finns bara en ljusare framtid. Vi har den makten i våra händer, att välja vår egen framtid. Kärlek är alltid bara en kyss bort.

Tanken var att skriva om hela Jesus bergspredikan. Jag insåg dock snabbt att det väckte alldeles för mycket tankar och idéer för att behandlas inom en och samma text. Jag får lov att återkomma på temat då det finns betydligt mer lärdomar vi kan använda oss av i de moderna liv vi lever. Tack för nu. Vi alla har en roll att spela i detta komplexa liv. Älskar och uppskattar er alla!