Vi har tidigare skrivit om olika idéer om det goda och lyckliga livet. Där har vi konstaterat att de relationer och människor vi omger oss kring är en betydelsefull faktor i upplevelsen av lycka. I det här inlägget vill jag utforska detta närmare. Jag vill tittare närmare på vänskap. Vilka blir vänner och varför?  Vad karaktäriserar en god sådan, vad består den av, är uppbyggd på och psykologin bakom detta.

Gonna get by with a little help from my friends. Allt vi behöver är en god vän. Med en god vän kan vi klara oss igenom livets svårigheter. En vän att luta oss emot när stormen blåser. En vän att luta oss emot när vi själva inte är tillräckligt starka. Vad som är en vän och inte kan ibland vara svårt att urskilja. Aristoteles menade att en vänskap hade vissa urskiljbara nödvändiga kriterier för att få kallas vänskap. Han menade att en vänskap bestod av välvilja gentemot den andra, den andra måste dela den välvilja och båda parter måste veta att dessa känslor är ömsesidiga. Vänner ställer upp för varandra och överger inte varandra när behovet är som störst.

Även Buddha hade sin syn på vänskap. Enligt Buddha är en god vän den som är generös, pratar vänligt, erbjuder omsorg och stöd, är jämlik och berättar sanningen. I hans syn är en vänskap en ömsesidig relation fri från hierarki där både parter står på samma nivå. Är du en god vän och agerar utefter dessa regler kommer du få samma tillbaka. Den dåliga vännen är den som bara bryr sig om att uppfylla de egna behoven, den som lovar men inte håller löftet, den som pratar illa bakom någons rygg och den som drar med sig vänner ner i hedonistiska nöjen som spel och konsumtion av berusningsmedel.  

Människan är en social varelse. Från det att vi föds ingår vi i grupper och nätverk med ett oändligt antal sociala relationer. I studier av vad som gör människan lycklig och glad framkommer nya vänner och förekomsten av positiva och varma relationer i topp. Detta resultat reproduceras i de flesta kulturer som studeras, män som kvinnor och oavsett ålder. Kompetensen och förmågan att skaffa sig vänner, bekantskaper och att kunna fungera normalt socialt kan vara en av de viktigaste kunskaperna att lära sig. Att fungera optimalt i de grupper och relationer vi befinner oss i är en förutsättning för att lyckas med det mesta i livet. Ett fungerande socialt liv är en förutsättning för en stabil mental och fysisk hälsa. Studier har visat att individer med ett rikt socialt nätverk och upplevt socialt stöd i högre grad överlever cancer. Avsaknaden av meningsfulla relationer med andra lämnar oss med känslor av ensamhet, hjälplöshet och maktlöshet. Det finns en anledning till att Dale Carnegies klassiska verk How to win friends and influence people har sålt i miljontals exemplar. Alla vill ha mer vänner och mer inflytande.  

Hur vänskaper ser ut och för sig varierar dock en aning mellan kulturer. Det tror jag de flesta av oss kan känna igen, vi svenskar och nordbor åtminstone är stereotypen sådan att vi tenderar att vara relativt stängda, kyliga, fåordiga och vänta länge på att släppa in andra i våra liv och bekantskaper. Detta i kontrast till de sydeuropeiska kulturer där alla tycks vara bekanta med alla. För oss eller kanske bara för mig framstår det lite som en chock att det land där fåordighet är normen, våra grannar i öst Finland toppar listan över världens lyckligaste länder. Måste vara allt bastubadande.

Socialpsykologen Kurt Lewin studerade under 1960-talet vänskap i olika kulturer, han ville se om det fanns några skillnader på hur detta kunde se ut i en individualistisk kultur kontra en kollektivistisk. Kulturerna han jämförde var USA och Tyskland. Han fann att den tyska vänskapen tenderade att starta långsammare men med tiden bli djupare och mer permanent medan en amerikansk vänskap ter sig mer ytlig och kortvarig. Detta kan exemplifieras i att hur är det mer eller mindre är en amerikansk hälsningsfras. Hi, how are you? Ett snabbt utbyte av en ytlig och kortvarig vänskaplig process.  

I Sverige tror vi oss ofta behöva en anledning för att prata med någon medan det i USA är självklart med självexponering även till främlingar. Vi svenskar tenderar att vara privata fram tills vi lär känna någon. I vissa fall kan det även vara tvärtom. Ibland kan det vara lättare att exponera sig själv emotionellt inför och till en främling med vetskapen att vi inte kommer se dessa igen. Vi går till psykologer och grupper med okända på internet framför att prata med våra vänner och familjemedlemmar. Vi vill undvika att störa den hårfina harmoni våra relationer vilar på. En harmoni som inte enkelt går att rubba. Vi är alla i behov av självexponering men denna självexponering är vi rädda ska kosta oss relationen. Det är enklare att exponera sig till ett icke dömande objekt eller subjekt. Det är väl därför hunden är människans bästa vän, de dömer oss inte för våra problem och konstigheter.

Det har förklarats med begreppet relationell mobilitet. Där relationer är mer mobila och flytande krävs en högre grad av ömsesidig självexponering för att underhålla relationen. Där relationer är fasta och tenderar att inte ändra på sig är betydelsen av självexponering inte lika stor. De bygger på stabilitet och förutsägbarhet så där finns inget utrymme att helt plötsligt ändra något. Relationer, såväl intima som vänskapliga tenderar fallera om den ena parten ändrar något som skulle rubba relationens balans. Folk förändras men inte relationer. Relationer håller oss fast i den personen och karaktär vi alltid varit. Tänk på det, relationer där en part förändras och den andra är oföränderlig är av min erfarenhet dödsdömda.   

Det finns även intressanta kulturella fynd om vad en vänskap används till. I en studie vara syfte var att studera olika metoder för att hantera stress och problem framkom att amerikaner minskade sin stress genom att prata om sina problem med sina vänner, att exponera sig själva lindrade deras stress. För östasiater i kollektivistiska kulturer anses att be om hjälp och vädra sina problem som skamfyllt, där upplevdes bara att vara i närheten av sina vänner som stresslindrande. Ingen vill vara en belastning och störa relationens harmoni. Det kanske säger mer om stresshantering än vänskap.    

Socialpsykologen Arthur Aron har hävdat att ett centralt behov hos människan är att utvidga självet. Vänskap och stora sociala nätverk blir ett sätt att utvidga självet genom att relationer få ta del av andras resurser, kunskaper och kompetenser vilket i slutändan förlänger den egna kompetensen och de egna resurserna. En teori om vilka som blir och förblir vänner är graden av interaktion som förekommer. Helt enkelt hur ofta vi ser och interagerar med någon. Desto oftare desto närmare vänner bör vi vara. Desto oftare vi blir exponerade för något desto mer lär vi oss tycka om det. Detta kallas för närhetseffekten. Det här gäller både vänskaper och kärleksrelationer, de vi av ren slump vi ser och interagerar mest med är de som mest sannolikt blir våra vänner och partners.Idag har vi mer än någonsin möjligheten att själva välja vilka vänner vi vill ha. Med modern informations och kommunikationsteknik samt möjligheten att mer eller mindre för en relativt billig summa resa över hela världen på några timmar är hela världen tillgänglig för oss. Vi har idag större möjlighet att välja vilka vi vill vara nära. Vi har idag möjligheten att mer eller mindre välja de sociala liv vi vill ha. Var du för hundra år sedan intresserad av exempelvis filosofi och ingen i din närhet delade detta intresse fick du finna dig i detta. Idag kan du via social media uppsöka de gemenskaper du vill ha där du kan dela dina intressen med andra likasinnade.

Där vi för hundra år sedan i stor utsträckning tvingades vara vänner med de som befann sig i vår fysiska närhet kan vi i större utsträckning idag välja. Närhet har i det moderna samhället ingenting att göra med vilka vi är vänner med. Hade så varit fallet hade våra bästa vänner varit våra grannar, vilket de tenderar att vara när vi är barn. Thomas Mann pratar i sin novell Döden i Venedig om personer vi bara känner fysiskt. De personer vi ser och möter varje dag men aldrig pratar med, vi lär känna dessa personer utan att egentligen känna dem och möter dessa varje dag utan att låtsas om att detta är fallet. Vi låtsats som att vi är främlingar. Den mänskliga existensen är onekligen absurd. Vi kan gå ett helt liv bredvid varandra utan att låtsas om varandras närvaro. Vi kan bo grannar ett helt liv utan att se varandra, bokstavligen.

Intressanta resultat hittades när det sociala relationerna studerades i ett lägenhetskomplex där de visade sig att desto närmare man bodde i lägenheten desto bättre vänner rapporterade man att man var. Inte så konstigt egentligen. Roliga fynd återfanns även i fråga om arkitekturens och designens betydelse för kontakt individer emellan. De individer som bodde nära komplexets gemensamma ytor alla måste igenom som brevlådorna och trapporna rapporterade att de kände fler inom komplexet. Dessa fynd ligger i linje med vad som inom socialpsykologin fått namnet exponeringseffekten. Ett fynd många säljare, politiker och marknadsförare är väl medvetna om. Vill du bli omtyckt måste du synas. De mer vi utsätts för något desto mer kommer vi lära oss gilla det. Det gäller produkter, företag och ljud men det gäller även för andra människor. Familarity breeds attraction. Igenkänning föder attraktion. Om inte annat intalar vi oss själva och försöker rationalisera att vi gillar det vi känner igen, annars hade vi varit rent av dumma om vi fortsatte exponera oss för det. Utifrån detta borde de vi gillar mest vara de vi spenderar mest tid med, arbetskamrater, skolkamrater och familjemedlemmar borde utifrån detta vara våra bästa vänner.

Detta vet vi inte är sant. Det räcker inte enbart med närhet för att bilda en vänskap eller intim relation. Det behövs även av grad av likhet. Om vi studerar vänskaps grupper tenderar dessa vara väldigt lika. Attityder, intressen, värderingar, bakgrund och personligheter tenderar vara någorlunda lika i de relationer vi själva väljer. Som tidigare påpekat har internet och social media underlättat för oss att hitta de som liknar oss själva. Positivt och negativ naturligtvis, de finns dem som påstår att samhället utifrån detta blivit mer polariserat där samhället sorterats in i tydligare in-grupper och ut-grupper. Social media och dess algoritmer ger individen det den vill ha. Där kommer de i stor utsträckning enbart exponeras för individer de vet att de själva gillar, individer som matchar i attityder, intressen, värderingar med mera.     

Det här sker inte enbart på social media. När det kommer till intressen och erfarenheter tenderar vi att söka oss till dessa miljöer och där träffa andra som delar dessa intresse och erfarenheter. Gillar vi att träna exempelvis kommer vi dra oss till miljöer där vi träffar likasinnade. Likasinnade att med någorlunda liknande erfarenhet, livssituation och antagligen liknande problem. Är det något som får oss att gilla någon är det delade upplevelser, eller enbart illusionen och tron om att vi delar något med dessa. Birds of a feather flock together. Skapandet av en relation eller minimal in-grupp kan handla om småsaker som att ni råkar ha samma t-shirt på er eller som experiment visat gissat liknande i en uppskattningsuppgift.

Vi är inte enbart intresserade av de som liknar oss i intressen och erfarenheter. Likhet i utseende spelar även det in på en ibland nästan komisk nivå. Om vi tänker på det brukar kompisgrupper oftast se någorlunda lika ut när det kommer till kläder, stil, kroppsform och utseende. När detta studerats i klassrum har exempelvis studenter med glasögon en tendens att sitta nära andra med glasögon. Detta har även visat sig gälla hårfärg. Även inom grupper som delar samma intressen tenderar detta fenomen ske. Vänskaper, likt tillverkande företag och arbetsfördelning inom det kapitalistiska systemet tenderar bli mer och mer specialiserade och nischade ju längre processen fortgår. Desto längre in vi kommer i en vänskap, desto mer specialiserad och effektiv den blir desto mindre går det även ändra den. Vi blir ofta fast i de roller vi intagit. Relationer håller oss förankrade, detta kan vara både positivt och negativt naturligtvis, det kan hålla oss kvar på jorden i både positiv och negativ bemärkelse.

Även fast vi ej är medvetna om det visar studier att vi tenderar dra oss mot de som till utseendet och de fysiska attributen liknar oss själva. I en studie där en försöksperson fick en stol och blev tillsagd att placera sig bredvid sin redan sittande studiepartner placerades stolen närmare desto mer lik partnern var personen i fråga. Detta gäller även när det kommer till intima partners och relationer där de flesta är mer benägna att dejta och bilda relation med någon inom samma nivå av attraktion (förutsatt att den ena partnern inte har pengar naturligtvis).

Det finns dock en faktor som mer eller mindre slänger bort hela behovet av alla dessa aspekter av likhet. Det är om personen i fråga gillar oss. Det här gäller kanske främst intima relationer men går även applicera på vänskap. Detta är om personen gillar oss. Enbart vetskapen att någon annan gillar och tycker om oss gör oss mer attraherade av denna person och mer benägna att vilja vara i dennes närhet. Så vill du bli vän med någon låt denna person veta att du gillar dem, ge dem komplimanger, var ödmjuk, generös och givmild. Behovet av att bli accepterad och omtyckt går före vem det är som accepterar och tycker om oss.       

En teori om vad som håller oss kvar i en vänskap och när vi ger upp på den är teorin om vänskap som ett utbyte, social exchange theory. Enligt denna teori är en vänskap ett rationellt ömsesidigt utbyte. Ger vi mer än vi får, om belöningen inte är värd risken stannar vi inte kvar i dessa relationer. Alla beteenden och handlingar människan ägnar sig åt är med syftet att få en belöning för detta. Detta gäller även våra relationer. Genom att bli vän med en person hoppas vi få tillgång till dennes resurser i form av exempelvis pengar, status, aktiviteter eller andra intressanta personer i dennes nätverk. Inga förhållanden är perfekta. De flesta av våra vänner och bekanta har något vi inte gillar men vi är villiga att stå ut med detta så länge vi i slutändan går vinnande ur situationen. Detta tror jag vi alla känner igen oss i oavsett om det kommer till vänskaper eller mer intima kärleksrelationer. Vår benägenhet att stanna i relationer beror även på vilka alternativ vi inbillar oss ha. Om vi tror oss att det finns något bättre där ute, om vi tror oss ha fler möjligheter är vi mer benägna att flytta på oss och gå vidare i större utsträckning om vi är missnöjda. Detta gäller såväl relationer som jobb. Denna rättvise balans är något vi eftersträvar i alla nivåer av livet, om vi känner att vi bidrar mer än vi får ut börjar situationen rätt snabbt kännas frustrerande och meningslös.

Den franske filosofen Francois De La Rochefoucauld sa 1665 att: Friendship is a scheme for the mutual exchange of personal advantages and favors. Desto fler vänner vi har desto mer potentiella fördelar har vi. Jag misstänker att det finns en tydlig korrelationen mellan storleken på individens sociala nätverk och dennes framgång i livet. Det är få som lyckas åstadkomma något helt på egen hand. Som tidigare nämnt är en av de viktigaste förmågor och kompetenser vi kan skaffa oss förmågan att skaffa nya vänner, knyta nya kontakter och bilda nya relationer.

Vänskaper tenderar även se lite olika ut i olika delar av livscykeln och det finns även en viss variation i en kvinnlig kontra en manlig vänskap. Som tidigare nämnt tenderar vi välja vänner som liknar oss själva när det kommer till intressen, värderingar, attityder, klass och bakgrund. Det här blir som mest tydligt bland ungdomar. Vid tidigare ålder (8-9) tenderar vänskaper vara mer varierande och gränsbrytande i termer av klass och etnicitet. Det är intressant att se från ett utomstående perspektiv studera hur lika vänner och vänskapsgrupper i denna ålder tenderar vara.  Det är i denna ålder vi tenderar att via bekantskaper positionera oss själva till vilka vi vill vara och inte vill vara. Det är ett ständigt identitetssökande som får uttryck genom vilka personer vi väljer att omge oss med.  

En tysk studie kom fram till att vänskaper i övre medelåldern (runt 60) tenderar vara baserade i emotionellt stöd och ömsesidig medgörlighet där de i yngre medelåldern (runt 40) tenderar vara mer baserade i öppenhet och gemensamma intressen. Hur jag än vrider och vänder på litteraturen jag grundar denna text i framkommer ett tema om att vänskaper och personerna vi omger oss kring blir mer lika oss själva desto äldre vi blir. Ju äldre vi blir desto mindre öppna för nya intryck blir vi. När det kommer till manliga vänskaper tenderar de bli starkare med åldern då den manliga testosteron drivna instinkten att tävla med andra män avtar. Detta ligger i linje med fynden att en manlig vänskap tenderar att vara baserad i aktiviteter, att utföra och göra något ihop medan den kvinnliga tenderar vara mer baserad i ett ömsesidigt emotionellt stöd.