Albert Camus skriver i sin bok pesten förvånande nog om en stad som drabbas av pesten. I bokens slutskede, efter all död, allt lidande och all misär konstaterar Camus att det finns mer i människan att beundra än avsky. I Camus böcker återkommer det mänskliga lidandet som tema, han ser lidande och olycka som något vi ständigt tvingas leva med, något som alltid är med oss. Men trots allt lidande vi går igenom ger får vi aldrig ge upp, vi ser ett ljus i slutet av den mörka tunneln. I detta avsnitt kommer vi diskutera och prata om detta ljus, ljuset i människan, människan från dess bästa sida, det som är beundransvärt i mänskligheten.

Psykologin och psykologer har under historian inriktat sig framförallt på att studera vad som händer i människan när det går fel, den har fokuserat på människan i dess lidande form, det har fokuserat på vad det är som får oss att må dåligt. Positiv psykologi är studiet av människan när det går rätt. Studiet av vad det är som gör oss lyckliga, glada och välmående. Vad som krävs för att få en individ, en relation, en grupp att fungera på ett optimalt sätt. I det här avsnittet kommer vi gå igenom positiv psykologi, vad det är, dess historia och vad vi använda det till.

För det första vill jag klargöra att positiv psykologi inte har något med självhjälpsrörelsen och tänk positivt kulturen som existerar inom dessa kretsar. Detta får inte blandas ihop.  Det finns gott om problem som ett positivt sinnestillstånd och att tänka positiva tankar inte kan bota. Positiv psykologi är en vetenskapligt grundad forskningsdisciplin vars syfte är att studera under vilka omständigheter individer, grupper och organisationer fungerar optimalt och växer. Positiv psykologi är kort sammanfattat det vetenskapliga studiet av det goda livet, helt enkelt vad som gör människan lycklig. För att undvika att komplicera det hela undviker vi här att gå in djupare på den filosofiska diskussionen om vad lycka är, bättre män att jag har försökt utan att lyckas enas i en gemensam bestämmelse. En teori eller koncept som ofta återkommer i litteraturen är från de gamla grekerna.

De grekiska filosoferna, i det här fallet Aristoteles använde sig av ordet eudaemonia. Det översätts vanligtvis som lycka, fullgörelse eller blomstrande, engelskans flourishing. Om vi tänker i termer av blomstrande kan vi göra jämförelse med en växt eller blomma. Det är tydligt när den blomstrar och när den är vissen. En lycklig människa är likt en blomma en strålande individ som lyser och vill uppåt, vill uppnå nya höjder, framåt mot solen. Det är i strävan individen är lycklig. Det är i förväntan och arbetet mot en belöning lyckan är som störst. Möjligheten att förbättra sig, att ta sig framåt och fortsätta utvecklas genom hela livet är ett återkommande tema när det kommer till varaktig lycka. Åtminstone jag kan ta in, visualisera och känna igen mig i idén om lycka som blomstrande. När vi är lyckliga är självförtroendet högt, blicken uppåt, bröstet framåt och det finns energi i det vi gör. Det går att identifiera vem som är lycklig i stegen dem tar.

Lycka är en term likt kärlek vi tror oss veta vad det är fram tills vi blir ombedda att försöka definiera det. Det som är gemensamt är euforin och känslan som upplevs i detta stadie av lycka. Det är med andra ord en subjektiv, individuell upplevelse vi alla vet när vi befinner oss i. Vad som ger lycka är individuellt, det varierar från person till person, från kultur till kultur. Jag tror vi alla lätt kan förstå lycka och välmående, vi vet hur det känns men inte alltid hur vi ska nå detta stadie. Vi vet när vi blomstrar och när vi är vissna, när vi är glada och när vi är ledsna. Den positiva psykologin är ett försökt att kunna använda vetenskapen till att styra lyckan, att kunna kontrollera den. Vetenskapen har gett oss mycket men ännu inte nyckeln till evig lycka.

År 2000 publicerades en utgåva av den amerikanska vetenskapliga journalen American Psychologist en special utgåva dedikerad åt positiv psykologi. I den påstod dess författare att psykologin inte producerade tillräckligt med kunskap kring vad som gör livet värt att leva. Psykologin har under det senaste århundradet gett oss kunskap kring de negativa effekterna av depression, rasism, våld, dåligt självförtroende, irationellt beteende och de negativa konsekvenserna av att växa upp under svåra omständigheter. Psykologin har gett oss mycket kunskap kring vad vi bör undvika men inte mycket kring vad vi bör sträva efter i former av karaktärsdrag, dygder och de faktorer som får oss att leva lyckliga liv och bygga lyckliga samhällen. Sammanfattningsvis påstods det att psykologin har gett oss mycket kunskap i vad som krävs från att gå från -5 till 0 men inte mycket i vad som krävs att gå från 0 till +5.

Hur är dem som är lyckliga?

Om vi vill hitta lyckan kan vi studera de som vi upplever är lyckliga. Hur är dessa personer?

Hur är deras personlighet? Hur agerar dem? Hur är deras livsstil? Vad motiverar dem i livet? Hur ser dem på omvärlden? Jag tror dem flesta av oss får en tydlig bild i huvudet av någon som är lycklig.

Genom att studera dessa personer kan vi få en idé om hur vi själva kan söka och uppnå lyckan. Märker vi att lyckliga personer tenderar att komma bra överens och samarbeta med andra bör det ge oss ett tecken på hur vi själva bör agera i interaktion med andra. Ser vi att dessa lyckliga personer oftast är aktiva kan det ge oss en idé om hur vi bör strukturera vår egen fritid.

Forskning har visat att faktorer som ålder, kön, inkomst och vart i världen vi befinner oss har mindre att göra med lycka. Fattiga kan vara lyckliga precis som att rika kan vara olyckliga. Ett gemensamt drag för de som är upplever sig vara lyckliga tycks dock vara att dem är aktiva, dem är upptagna och ständigt i gång, de är ständigt på väg någonstans, det tror jag dem flesta av oss kan känna igen sig i. Att göra är alltid bättre än att inte göra, aktivitet är bättra än inaktivitet och passivitet. Detta kan vägas mot en deprimerad individs ofta oförmåga och ovilja att göra något överhuvudtaget. En vanlig metod inom den kognitiva beteendeterapin är att aktivera och få individer att göra saker, som vi tidigare pratat om är lycka ett stadie av strävan och att vara på väg någonstans. Att få se sig själv som kompetens och kapabel till att klara av saker är en viktig faktor i lycka. Är vi aktiva hinner vi inte vara självkritiska och vi hinner inte reflektera över negativa saker.   

Att bara vara aktiv är dock ingen garant för lycka, detta kan jag själv skriva under på där jag upplevt stunder i mitt liv där mållös och därav meningslös aktivitet snarare var ett medel att försöka fly undan olycka snarare än att nå lycka. Det tycks vara måldriven aktivitet som gör individen lycklig, att aktiviteten är ett sätt att uppnå ett mål. Aktivitet som inte har ett mål upplevs som meningslös och kan vara på riktigt själdödande. Det kan ta livslusten ur oss. Ett enkelt sätt att bli lyckligare kan vara att sätta oss ner och försöka precisera vad vi vill uppnå i livet, vem vi vill vara och hur vi vill att våra liv ska se ut. Har vi ett mål har vi en riktning. Mål ger livet struktur. Att sätta mål ger oss något att jobba för. Lyckliga personer har i forskning visat sig vara mer målinriktade och ha fler mål och saker de vill uppnå. Mål ger oss något att sträva mot, vi upplever att vi är på väg någonstans, att vi fortsätter utvecklas, vilket vi tidigare poängterat är en viktig faktor för lycka.

Vissa forskare väljer att dela upp mål i yttre mål och inre mål. Inre mål är de mål vi själva är i kontroll över, vårt beteende, hur vi agerar, mål som jag vill bli en bättre vän, en bättre bror, en bättre arbetskamrat exempelvis. Yttre mål är mål vi inte är i direkt kontroll över, det kan vara till exempel social status, rikedom och skönhet. Att fokusera för mycket på yttre mål är korrelerat med olycka snarare än lycka. Några av attityderna olyckliga, ledsna och deprimerade personer tenderar att ha är att dem fokuserar på faktorer som ligger utanför deras direkta kontroll. Det finns hos dessa individer en tendens att basera sin lycka i yttre mål. Mål de delvis är beroende av andra för att uppfylla.

Aaron Beck ger i boken Cognitive Therapy And The Emotional Disorders ett antal exempel på detta.

1. Dem tenderar ha en tro på att för att vara lyckliga behöver dem vara framgångsrika i allt dem tar sig an.
2. Dem tenderar tro att för att vara lyckliga behöver dem bli accepterade, gillade och beundrade av alla personer hela tiden.
3. Att vara medioker och inte populär är hemskt.
4. Allt annat än att vara på topp är ett misslyckande.
5. Ett misstag betyder att jag är misslyckad som person.
6. Mitt värde är baserat på vad andra tycker om mig.
7. Jag kan inte leva utan kärlek, utan kärlek är jag värdelös.
8. Om någon inte håller med mig betyder det att personen inte gillar mig.
9. Om jag inte tar varje möjlighet att avancera kommer jag ångra mig senare.

Det här känner jag igen mig mycket i. Jag känner igen mig i alla ovanstående punkter. Jag kan hitta situationer där alla dessa ovanstående punkter bidragit till min egen olycka. Det tenderar att vara i viss mån en oempatisk person med stort ego som ser sin egen framgång som allt som betyder något. Tänk Patrick Bateman i American Psycho där jakten på social status, rikedom och skönhet är allt som betyder något. Man är driven att visa för andra vad man har medan man på insidan är helt tom. Ett tomt skal.

Det har även genom forskning visat sig ha en betydelse hur målet formuleras. Aktiv kontra undvikande målsättning. Att ha ett mål utefter vad vi vill ha kontra vad vi inte vill ha. Att efter utbildning ha ett mål som är ”jag ska söka ett meningsfullt arbete efter mina studier” är ett aktivt mål. ”Jag vill inte vara arbetslös efter mina studier” är ett exempel på en undvikande målsättning. Dessa målsättningar har både samma mål, att skaffa ett jobb efter studierna. Den aktiva målsättningen har till skillnad mot den undvikande målsättning en större korrelation med lycka medan en undvikande är korrelerat med undvikande. Det här finner jag väldigt intressant. Jag vill ha kontra jag vill inte ha uppfyller exakt samma mål, men ger oss inte samma upplevelse av lycka.

Detta kan även föra oss in på teorin om inre och yttre motivation. Det återfinns mycket likheter mellan de inre och yttre målsättningarna och teorin om inre och yttre motivation. Motivation är den drivkraft som driver oss framåt mot våra mål. Frågan är då vad som motiverar oss? Inre motivation är den som kommer inifrån, där utför vi en aktivitet för att vi gillar den och finner den intressant, inte på grund av ett yttre tryck. Yttre motivation är då motsatsen, där utför vi en aktivitet på grund av ett yttre tryck, det kan handla om någon form av belöning, uppskattning eller behov av att passa in. Aktiviteten utförs då som ett sätt att nå något annat, inte för att vi gillar den. En aktivitet upplevs som annorlunda beroende på vilken typ av motivation vi utför den med. Gör vi ett arbete för att vi gillar det eller för att vi förväntar oss en belöning från det kommer bestämma hur samma arbete upplevs.

I David Foster Wallaces novell Good Old Neon får vi följa en man som i hela sitt liv enbart varit driven av yttre motivation. Allt som någonsin motiverat han har varit intrycket han lämnar i andra. Han bryr sig inte om sig själv, det han bryr sig om är hur andra uppfattar honom. Han har bemästrat det mesta han gett sig in på men i slutändan hittar han ändå ingen lycka då det inte är för sig själv han gjort det.

Basketspelaren Bill Russell sa efter sin karriär att basketen tappade en del av dess magiska charm för honom när han började spela professionellt och då rankas han som en av dem bästa spelarna någonsin.  

Vad har sociala relationer för betydelse för lycka?

Människor behöver lycka och när vi inte har lycka behöver vi andra människor. Jag vill minnas jag läst det i något av Albert Camus. Det är hursomhelst ett citat jag lagt på minnet. Jag parafraserar ett annat citat, Människor är sociala varelser men är inte ibland inte tillräckligt sociala för deras eget välbefinnande. Detta kommer från en studie som gav resultatet att människor upplevde en större grad av lycka när dem ombads söka kontakt med främlingar i deras närhet över alternativet att sitta själva i ensamhet. Inget överraskande resultat nödvändigtvis. Jag tror dem flesta av oss känner igen oss i detta, att mänsklig kontakt i det stora hela är bättre än ingen mänsklig kontakt. Studien fokuserade på miljöer vi är i närheten av andra men av någon anledning inte pratar med varandra som på bussen och i sjukhusets väntsal. Miljöer som sjukhus kan det dessutom vara extra viktigt med en social kontakt som ett sätt att bota den nervositet, ångest och rädsla som ofta föreligger ett sjukhusbesök. Jag satt själv i ett sådant väntrum i samband med min covid vaccination. Jag ville prata med någon och hade en känsla av att alla andra ville detta med, det låg i luften men av någon anledning är vi konditionerade och socialiserade in i att man inte gör detta. Kanske är vi rädda för att råka störa, är alla tysta utgår vi ifrån att det är det som gäller och att det gäller av en anledning.

Som tidigare påstått är vi sociala varelser men ibland inte tillräckligt sociala för vårt eget välbefinnande. Det skriver jag under på. Även när det kommer till totala främlingar har studier visat att vi är lyckligare av att söka kontakt med dessa än att hålla oss för oss själva. Det är dock inte så enkelt som att alla relationer är bättre än inga, relationens kvalitet har påvisats ha en större betydelse än enbart kvantitet. Framförallt är det graden av stöd man får från relationen som gör den positiv och korrelerad med lycka. Relationer som inte erbjuder någon typ av socialt stöd har snarare en negativ korrelation med välbefinnande och lycka. Relationer som inte erbjuder någon typ av socialt stöd kan snarare vara destruktiva och negativa för välbefinnandet. Kort sagt är en god relation en relation där vi kan be om hjälp och stöd och få den hjälp och stöd när vi behöver den. Vi behöver lita på att personen vi pratar med kan ge oss stöd och hjälp om vi frågar om det och inte dömer oss utan snarare ger oss hjälp. Att be någon om hjälp och stöd kräver mod, ber vi om hjälp eller stöd och inte får detta mår vi snarare sämre än innan frågan. Istället väljer vi då att hålla inne med vad vi upplever, våra känslor, vad som oroar oss, våra rädslor och våra tankar.

Vad karaktäriserar en god stödjande relation?     

En god relation är en relation där vi är bekväma att dela både framgång och motgång. Där vi kan dela framgång och få en bekräftelse på detta. En vän är någon du kan dela framgång med som blir glad för din skull, inte avundsjuk eller ifrågasättande. Ett tips för en lyckad relation är att om någon delar med sig av goda nyheter, försök sätta dig in i personens upplevelse och besvara detta entusiastiskt, vad kul! Vad roligt för dig! Ett passivt vad kul eller ett missunnsamt ifrågasättande av framgången är snarare destruktivt för relationen. Ja! Skillnaden mellan vad kul att du fick den här befordran kontra hur kunde du få den här befordran är stor.

Tacksamhet och uppskattning är en stor del av en god relation, tack för att du hjälper mig, jag uppskattar att du är en god vän kommer vi en lång bit på i livet. Tacksamma individer är ofta lyckligare. När en individ känner sig uppskattad, att dennes stöd är uppskattat är individen mer benägen att uppskatta även andra. Kort sagt när vi känner oss uppskattade är vi mer benägna att uppskatta andra. Det är en god cirkel av prosocialt beteende, blir vi själva hjälpta är vi mer benägna att hjälpa andra. Uppskattning är en bristvara, både att ge och få. Uppskattning kan vi komma en lång väg på, en liten övning som direkt kommer få oss att må bättre är att skicka ett litet oväntat meddelande eller bara berätta för någon hur mycket vi uppskattar relationen och det personen i fråga gör för oss. Om det nu är en familjemedlem, vän, arbetskollega eller enbart en okänd butikspersonal som hjälpt dig. Alla gillar att höra att dem är uppskattade. Jag berättade en gång för en mattelärare hur mycket jag hade uppskattat att ha henne som lärare. Hon tappade talförmågan och höll på att börja gråta, vilket även fick mig att nästan börja gråta. Helt otroligt vilken kraft som återfinns i den mänskliga kontakten. Det var en viktig lärdom.

I den andra änden av detta har vi att förlåta, en god relation är den vi uppskattar och är tacksamma för när vi får något vi uppskattar, det betyder även att vi bör kunna förlåta och själva be om förlåtelse när vi gör något fel. Känner vi att vi betett oss illa eller fel mot en person bör vi kunna svälja vårt ego och be om ursäkt, jag gjorde fel, förlåt mig.

Vi alla kan bli bättre på att ge uppskattning, det hade vi alla mått bättre av. Uppskattning leder till goda relationer och goda relationer leder till lycka och välbefinnande. När vi är lyckliga vill vi dela med oss av denna lycka. Att lyckliga individer är givmilda individer har varit känt länge. Detsamma tycks gälla i den motsatta riktningen, inte enbart att lyckliga individer är mer givmilda. Givmildhet tycks även göra lyckliga individer. Vi blir lyckliga av att ge. Studier har påvisat att spendera pengar på andra, gåvor, välgörenhet exempelvis gav en högre grad av lycka än att spendera pengar på oss själva. Detta har replikerats i studier över hela världen, resultatet är detsamma såväl i rika länder som fattiga länder. Det här är inget nytt. Från Nya Testamentets Apostlagärningarna 20:35 säger Jesus ”det är saligare att ge än att få”.

Hur tänker den som är lycklig?

Den som är lycklig har en förmåga att fokusera på det som gör dem lyckliga, det som är positivt i deras liv. De ser glaset som halvfullt snarare än halvtomt för att använda ett gammalt ordspråk, dem ser mer möjligheter i livet. Det är mer kapabla att kunna se den större helheten i situationer. Dem har en förmåga att kunna se skogen istället för att bli kvar i någon liten detalj av ett träd. Om vi fokuserar för mycket på detaljer kan vi bli kvar i detta och inte kunna gå vidare i livet. Lyckliga personer tenderar att tänka mindre på sig själva.

Om vi går tillbaka till början med idén om mänsklig lycka som blomstrade. En lycklig blomstrande person är kapabel att se längre, att ta in mer information och bredda perspektiv. Det blir extra tydligt om vi studerar kroppsspråk, en som är lycklig tenderar ha ett utåtagerande kroppsspråk, ha blicken fäst uppåt, söka ögonkontakt och helt enkelt ha en mer uppåtsträvande hållning medans en som är mindre lycklig och i värsta fall deprimerad tenderar att försöka ta så lite plats som möjligt, inte söka kontakt och ha ett ihopsjunket kroppsspråk. Den som inte har lycka tenderar att vara fast i tankar om sig själv. Studier har visat att det finns en korrelation mellan upplevandet av negativa känslor och självfokusering. Tanken är vänd inåt, inte utåt. Är vi lyckliga tänker vi inte på oss själva, vi tänker på hur vi ska dela med oss av vår lycka till andra, det går att koppla till hur lyckliga personer tenderar att vara mer givmilda.   

Det kommer säkert inte heller då som en chock att lyckliga individer tenderar att se det positiva även i andra människor och deras handlingar. Ambivalenta, neutrala situationer som kan tolkas på olika sätt tolkas oftare välvilligt av den som i stunden är lycklig. Ta en situation som någon som inte blinkar i trafiken, det kan säga mycket om en person hur vi tolkar en sådan situation. Antingen kan vi gapa och skrika på den här personen eller så kan vi acceptera att alla kan göra misstag och att personen inte gjorde det med avsikt. Vi är omringade av situationer som dessa vart vi än vänder oss. En situation i sig är varken nödvändigtvis positiv eller negativ, det som gör den positiv eller negativ är hur vi väljer att se på den.            

Kan vi förbättra vår lycka?

Enkäter och undersökningar visar gång på gång att lycka är något individer värderar världen över. Alla vill vara lyckliga. Alla söker efter lycka. Det finns dock en paradox, vilket sätter fingret på något i vår samtid. Sökandet efter lycka leder snarare till mindre lycka. Söker vi efter lycka utgår vi ifrån att det är något vi inte har. De som värderar lycka tycks göra detta på grund av att de inte har det. Den som är lycklig lägger inte aktiv tanke eller fundering på konceptet kring lycka. Han bara är det. Det bästa med lycka tycks vara är att det frigör oss från att tänka på hur vi kan bli lyckliga. Precis som med pengar, det bästa med att ha pengar är att det frigör oss från att tänka på pengar. Har vi det tänker vi inte på det, har vi det inte söker vi efter det. Aristoteles påstod att ett direkt aktivt sökande efter lycka är dömt att misslyckas, vi kommer inte veta när vi har det och därav aldrig få tillräckligt.

Sammanfattning

Jag har här gett er några karaktärsdrag som lyckliga personer tycks besitta. Det är aktiva och drivna av meningsfulla inre mål. Det finns en känsla av att dem är på väg någonstans, dem har en plan med livet. Dem vet vad dem vill uppnå, varför och hur. Dem arbetar för det mesta för sig själva och är inte styrda och beroende av bekräftelse och saker som ligger utanför den egna kontrollen för att bestämma deras grad av lycka. Ett mått på lycka är hur många positiva och goda relationer vi har, goda relationer är relationer som innehåller stöd, tillit, givmildhet, tacksamhet och uppskattning. Är vi lyckliga tenderar vi att värdera och tolka andra och vår omgivning mer positivt. Den som är lycklig ser lycka i andra och vill dela med sig av denna lycka. Det är lättare att ge för den som har. Som vi kom fram till är lycka inget den som är lycklig eftersöker. Sökandet efter lycka är för den som är olycklig, det moderna sökandet efter lycka och mening visar utefter ekonomiska utbud och efterfrågans modeller att lycka är en bristvara. Kanske är den positiva psykologins uppkomst enbart ett kvitto på att vi är olyckligare i det moderna samhället. Studier av förekomsten av mental ohälsa stärker denna teori. Nog är det något som saknas i våra liv, mitt eget inkluderat, vad vet jag inte.  

---